saadefans

Just skogen av sexåringar på fadersaxlar i kombination med generösa rök- effekter gör att det tar ungefär en låt innan jag är någorlunda säker på att det faktiskt är Eric Saade som står där på scenen. Och det dröjer ytterligare ett par låtar innan han börjar prata med publiken på sin omisskännliga helsingborgska.

Den konditionsstarka sång- och dansmanspojken har satt ihop en show där han radar upp ambitiösa dansnummer till sina inte riktigt lika ambitiöst producerade lättviktarhits. Fokus ligger helt och hållet på den åtta veckor gamla skivan "Vol 1." och de flesta i publiken tycks ha hunnit lära sig låtarna.

En publik som fortfarande domineras totalt av tonårstjejer och lågstadieelever (med vidhängande föräldrar).

Och även om låtar som "Made of pop" och "Echo" faktiskt är strået vassare är det ju inte dem vi har kommit för. Superhitsen "Manboy" och "Popular" inleds båda två i korta allsångsversioner för att sen starta om i originalversionerna. Bra grepp för att lösa problemet med att publiken både vill sjunga med och se de kända dansstegen från tv.

Vissa delar av konserten känns dock omotiverade, som alla klädbyten och gitarristens ovana att med jämna mellanrum kasta sig ut i tråkiga gubbmetalsolon.

Helt som på tv blir det inte. "Popular" är sista nummer ut och vid det laget är Saade helt slut. Han får helt enkelt utelämna vissa danssteg och långa toner för att orka. Starka strålkastare, sjåiga dansnummer, tjocka skinnjackor och brittsommarvärme i kombination kan göra den mest vältränade utsjasad.

Saades uttalade ambition är att bli Sveriges svar på Justin Timberlake. Dit har han en bit kvar, framför allt när det gäller låtmaterialet. Men orkar han lägga i ännu en växel på sång- och dansträningen kan han säkert bli, säg, Skånes svar på Danny Saucedo.