Saade, det är dags att välja!
KRÖNIKA. Camilla Gervide om varför Eric Saade blivit ett tacksamt mobboffer.
En gemensam kampanj verkar ha startat simultant runt om i media för att försöka trycka ner honom så djupt ner i dansskorna som det bara går. Skivan sågas och framträdanden hånas.
Eric Saades manager, Tomas Lingman, gick i veckan ut i tidningarna med uppmaningen att vuxenmobbningen måste få ett slut.
Jag är benägen att hålla med. På samma sätt som jag tycker att det är onödigt att blanda in Downs syndrom i en skivrecension (Gaffas recension av Takidas platta The Burning Heart) så anser jag att vuxenmobbing av det här slaget är ett uttryck för bristande ordförråd och avsaknad av egentlig kritik. Man kan vara både vass och rolig och fortfarande hålla sig inom ramarna för vad som är rumsrent.
Vad är det som gör honom till ett så tacksamt offer? Vad gör han som får hela den åsiktsrika svenska medievärlden att med glödande hat sätta sig framför datorerna och ösa skit över honom?
Han vann årets Melodifestival så omtyckt av sina fans är han ju onekligen. Men jag tror att det ligger till så här.
Problemet är inte att det han gör är dåligt utan att han inte riktigt bestämt sig för vart han hör hemma. Han står med en fot i varje läger vilket ger intrycket av att han inte riktigt står för det han gör.
Han är inte så extrem som Lady Gaga, men heller inte sockersöt som helyllegrabben Ulrik Munther.
Hans största inspirationer är Justin Timberlake och Robbie Williams och återigen står han med en fot på varje sida om linjen. Det är då det riskerar att bli en halvdan pannkaka av alltihop.
När Saade uppträdde på Sommarkrysset hade han med sig två av sina dansare och de framförde ”Hearts in the air” som är en riktigt bra danslåt. Men. Problemet är att det inte riktigt framstod trovärdigt.
Ska du dansa – dansa då som om ditt liv hängde på det.
Inte som om du egentligen inte bryr dig så mycket och mest tycker det är jobbigt att bli svettig.
Visserligen lyfter jag på hatten för Eric Saade som prompt ska sjunga live och som vägrar förlita sig på förinspelad sång men då kanske de begränsningar som detta innebär bör uppmärksammas.
De största popstjärnorna i världen som gjort sig kända för sin dans såsom Britney och förebilden Justin måste helt enkelt täcka upp för de brister som dansen medför med lite förinspelad sång.
Försök hoppa upp och ner i 30 sekunder samtidigt som du sjunger så får du se själv hur bra det går.
Det – tror jag är anledningen till att Eric Saade sågas så brutalt av kritikerna. Han måste välja sida. Vem är han? Vem vill han vara som artist? Vad ska bli hans storhet? Hans signum. För den där handsken kommer bli gammal väldigt snabbt.
Det är dags att välja – are you man or boy?
